Ät upp den där jävla kakan

Publicerat i Gästblogg, Insikt
Ytterligare ett gästinlägg. Denna gången av @IsadoraNoble som talar snabbare än hon tänker, har ett rykte som föregår henne men i grunden har rätt så vettiga åsikter.
I Sverige finns det ett ordspråk som lyder ”man kan inte äta kakan och ha den kvar”, självklart kan man inte det, det säger sig självt. Att vilja äta kakan och samtidigt ha den kvar tycker jag är ett ”ungdomsproblem”. Det är unga människor som inte inser att man måste välja och med tiden tycker jag att de flesta växer ifrån det. Vi lär oss att man inte kan få allt på en gång.

Jag skulle vilja grunda ett nytt ordspråk som lyder: ”ät upp den där jävla kakan”. Vad ska detta ordspråk syfta till kanske ni undrar, här kommer svaret: Ordspråket ska syfta till att man ska gå hela vägen och sedan ta åt sig äran för det man har gjort. Många människor, kanske framför allt kvinnor, väljer ofta när de får beröm (vilken god kaka du har bakat) att lägga äran i andras händer (ja, det var ju ett så gott mjöl/mannen tog hand om ungarna så jag hann baka/det är mormors recept) istället för att tacka och ta emot (tack vad snällt sagt).
För att övergå från kakmetaforen så vill jag, med eller utan nytt ordspråk, att människor ska vara stoltare över vad de åstadkommit. Ta åt sig av andras beröm. Njuta av sina framgångar och bedrifter om de så är privata eller profesionella, små eller stora. Inse att man inte kan äta kakan och ha den kvar men när man väl äter kakan så ska man njuta av den, för satan vilken god kaka du har åstadkommit!!

Jag – en kontrollmänniska?

Publicerat i Insikt


För ett tag sedan gjorde jag ett test där resultatet beskrev mig som en kontrollmänniska. Visst, jag gillar kontroll. Jag gillar vetskapen att jag kan kontrollera en situation. Men resultatet fick mig att tänka ganska mycket. Jag har inte alls sett mig som en kontrollmänniska innan. Jag hade uppfattningen att jag krävde ganska lite kontroll.

jag tycker det är väldigt ofta som jag inte har kontroll. Många situationer har jag låtit andra ha kontrollen och jag har känt en trygghet med det. Men jag inser nu vad det handlar om. Jag väljer att inte ha kontroll. För det handlar just om det, att någon har kontrollen. Situationer som saknar kontroll eller där jag inte känner att jag kan ta kontrollen om jag vill, gör mig obekväm och får mig att undvika dem.

Med den nya insikten jag fått kan jag använda min önskan om kontroll till något positivt. Jag kan kontrollera situationer på ett bättre sätt som inte behöver betyda att jag tar plats från andra. Istället skall jag utnyttja kontrollmänniskan i mig som en positiv hävstång som gör mig – och andra -  till bättre människor.

The Iron Lady

Publicerat i Insikt

Jag var idag och såg filmen ”The Iron Lady”. En gripande film om en gripande människa. Tycka vad man vill om Margaret Thatchers politik, men hon kan verkligen beröra. Jag fastnade för ett citat ur filmen som jag vill dela med mig av.

”Watch your thoughts for they become words. Watch your words for they become actions. Watch your actions for they become… habits. Watch your habits, for they become your character. And watch your character, for it becomes your destiny! What we think we become. ”

 

Det som driver mig

Publicerat i Drivkraft, Gästblogg

Detta är det första gästinlägget på den här bloggen. Det är skrivet av #iloveyoualex som ibland dyker upp i mina tweets. Hennes namn är Alexandra och är en av mina närmaste vänner och en av dem som har störst inflytande på mitt sätt att tänka och agera.

 

Jag hörde någonstans att det finns två krafter som driver människor: hat och kärlek. Jag vet inte om det är sant. Jag tror att de flesta människor drivs av att bli bättre än någon eller något. Hoppa högre, springa fortare, vara en bättre mamma eller få en befordran på jobbet. När jag skriver ”drivs” handlar det alltid om att vi rör oss framåt.

Om man som jag varken vill bli bättre, snabbare eller hoppa högre än någon annan utan bli någon man var för 3 år sedan. Vad drivs man av då?

Att gå bakåt i tiden är omöjligt. Personer och händelser förändrar oss hela tiden och vi kan inte glömma eller bortse från det.  Att ta sig framåt när man siktar bakåt är omöjligt. Jag tar en kvart i taget. Fyller dagarna med saker som jag minns att jag tyckte var roliga. Tränar. Försöker. Gråter. Och varje kväll när jag går och lägger mig hoppas jag att jag vaknar och längtar till i morgon istället för igår.

För jag vet, innerst inne, att den dagen kommer. Då jag tycker att framtiden ser ljusare ut än det förflutna. Jag behöver bara ta mig det. Och det är det som driver mig, drömmen om att framtiden lockar mer än historien.

Är det någon mer som vill gästblogga på denna sida så skriv ett mail eller ett tweet till mig så ser vi till att det händer.

Gör vad du kan istället för att bara se till ditt eget bästa

Publicerat i Positivt tänkande

Vissa dagar är helt klart värre än andra. Detta är från en dag som helt klart började på det sättet.

Denna dag började redan 02:55 med en busstur till Malmö för min bror, hans tjej och jag. Planen var att sedan flyga vidare till Warszawa. I Halmstad måste dock bussen stanna för att det är bråk ombord. Polis tillkallas till platsen och efter drygt en timmes väntan hade tumultet löst sig. Väl i Malmö ligger vi nu ordentligt efter vår tidsplan och inser att vi riskerar att missa vårt plan till Warszawa. Vi ringde då till flygplatsen och aviserade sen ankomst för att så att de visste att vi snart var på plats. Men ingen på flygplatsen hade av intresse att hjälpa oss lösa så att vi skulle komma med planet. För att snabba på förloppet lånar vår busschaufför en bil och kör oss till flygplatsen. Han följer med in för att se så att vi vi kommer med planet. Då vi anländer för sent kan inte väskorna komma med flyget. För att min bror och jag skall komma iväg, för att för första gången träffa vår brorson, tar hans flickvän på sig att ta ett senare plan med väskorna. Busschauffören som fortfarande är kvar ser till att hon kommer till Köpenhamn där hennes plan går ifrån.

Så istället för att jag kommer minnas alla problemen som uppstod med resan så kommer jag bära med mig alla de fina gärningar som både busschauffören och min brors flickvän gjorde. Fler borde göra vad man kan istället för att bara se till sitt eget bästa.