Vad är jag värd?

Publicerat i Gästblogg

Återigen ett gästinlägg från #Iloveyoualex.

Jag vet att jag är värdefull. Men jag har så svårt att förstå vad jag är värd. I förhållande till annat, då vet jag vad jag är värd. Jag vet att jag är duktig på mina jobb, riktigt bra till och med, och värd beröm och hög lön. Jag vet att jag var duktig i sport och jag vet att jag är bra på att skriva. Att mitt värde där är högt. Och jag vet att jag är en bra vän. Att jag har ett högt ”vän-värde”. Men mitt värde för mig själv, det har jag ingen aning om.

Är jag värd att väntas på? Eller borde jag jaga mer? Är jag värd den här chokladkakan? Varför är jag det?
Det som är vardag för mig är främmande för andra. Gör kronisk sjukdom och minst fyra sprutor om dagen att jag är värd mer godis än andra? Att jag sätter höga mål, kanske till och med lite för höga, och driver mig själv till kanten innan jag slutar. Gör det att jag är värd att sova lite längre på morgonen? Det är få ord som gör mig mer förvirrade än när någon säger ”det är du värd”. Är det en komplimang eller bara ett sätt att göra det onyttiga okej?

Det har tagit mig 27 år att komma på att jag är värd att få tillbaka det jag ger. Om jag ställer upp för dig så bör du ställa upp för mig. Om jag tar ut mig lite extra så får jag också ge mig själv lite extra. Och jag är värd kärlek. Jag är inte värd spel, när jag själv kör med raka rör. Och framförallt, jag sätter andra i första rummet så ofta. Mina vänner, min familj, min partner. Det är sällan jag prioriterar mig själv. Därför är jag värd att få vara först i någon annans liv. Så är det. Men, jag är också värd att sätta mig själv i första rummet utan att få dåligt samvete. Jag är ju faktiskt en väldigt viktig del av mitt liv.

Text: #Iloveyoualex 

Skall vi se en film tillsammans?

Publicerat i Film

Jag ser fler filmer än de allra flesta av er. Alltså kan jag film bättre än er. Så för att ni skall bli lika bra som mig på att se på film kommer här lite förhållningsregler.

  1. För att förstå filmen använder du ögon och öron, inte munnen. Prata om filmen gör du efteråt.
  2. Så länge du inte använder mobilen till att titta på själva filmen så behöver du inte använda mobilen under själva filmen.
  3. Du får ladda ner film – om filmen finns tillgänglig med bra bild- och ljudkvalité.
  4. Du kan betygsätta en film med annat än högsta eller lägsta betyg.
  5. Du får gärna berätta om filmer du sett – så länge du inte avslöjar betydande delar av handlingen.
  6. Filmen är viktigare än både läsk och popcorn.
  7. Eftertexterna är en del av filmen. Alltså tittar man på dem.
  8. Trailers är till för trailertrash. Så låt bli.

Är du beredd att följa dessa enkla regler kan vi både se en film tillsammans.

Detaljmänniskan

Publicerat i Inställning

Jag kan bli oerhört inspirerad av andra människors stora visioner. Men min inspiration kommer snarare från de små detaljerna.

Jag fokuserar nog väldigt mycket på detaljer. Ja, detaljer styr nog mitt liv lite väl mycket ibland. Mycket av min energi kommer från och förbrukas på detaljer. Och tänk hur mycket detaljer det finns omkring oss. Så de dagar då energin är felriktad går det åt väldigt mycket energi. Jag blir irriterad över att jag inte får sittplats på bussen, att jag väljer ”fel” kö, att folk kommer försent eller alla andra små saker som händer varje dag. Dessa dagar är jobbiga för detaljerna suger energin ur mig. Men de flesta dagar stöter jag på alla dessa underbara detaljer som ger mig hur mycket energi som helst.

Min tro är att helheten bäst förändras underifrån genom att ändra på detaljer, en åt gången. Jag tror att varje liten del gör skillnad. Jag tror att vår inställning till detaljerna avgör i vilken riktning helheten skall gå åt. De dagar jag har en positiv inställning till alla detaljer så har jag en positiv effekt på min omgivning.

Som avslutning vill jag lyfta ett sådant exempel, där många små detaljer skall få oss att förändra helheten. Det är 100listan som Västsvenska Handelskammaren ligger bakom. 100 punkter som alla av oss enskilt kan jobba med och där vi kommer ett steg närmare en bättre och tryggare omgivning för varje liten del som klaras av.

Konsten att gå vidare

Publicerat i Gästblogg, Insikt

Även detta är ett gästinlägg av den vi ofta benämner som #Iloveyoualex. Läs gärna inlägget det-som-driver-mig/ innan ni läser vidare. Detta kan ses lite av en fortsättning på det inlägget.

 

 

 

Efter många timmars funderande har jag kommit fram till att det bara finns ett sätt att gå vidare, det är att acceptera att det som har hänt har hänt och det finns inget du kan göra åt det. Acceptera att du inte kan förändra det förflutna men forma framtiden utifrån de förutsättningar du har just nu.

Det låter ju som en dans på rosor. Hur svårt kan det vara? Jag har inga problem att acceptera fakta så som att Stockholm är Sveriges huvudstad, att 1 km är 1000 meter och att dog betyder hund på engelska. Men när någon kommer med fakta att din kropp är krossad och vi vet inte om eller när du kommer bli bra. Då blir det kortslutning i hjärnan.

Vägen hit, till idag, har varit en lång väg av framför allt förnekelse. Jag har förnekat allt från hur jag mår, till att jag ens är skadad, jag har utmanat och pressat min kropp så att den gått ännu lite mer sönder. Jag har vägrat inse att det är den mentala biten som är den viktigaste. Jag trodde att om jag bara blev exakt som förut så skulle allt bli bra. När jag väl insåg hur illa däran jag var så var sorg den känsla som upptog alla mina dagar. Tårar för att framtiden faktiskt inte kommer bli så som jag hoppades. Inga barn. Inte jobba vidare med det jag älskar. Inte springa och träna så som jag gjorde. Det kändes som om jag var död. Eller levande död. Och det var nog så jag betedde mig också. Jag frågade mig själv, och andra, om och om igen varför det var just jag som blev påkörd och jag gick igenom och förändrade scenariot för den olycksdagen ungefär en miljon gånger. Per dygn.

Tillslut, efter två och ett halvt år, har jag insett att det enda jag kan förändra är mig själv, min inställning till saker och den tiden som ligger framför mig. Med den insikten har jag återigen tagit kontroll över mitt liv. Jag har accepterat att olyckan är över och att framtiden är min att forma. Jag kan gråta varje dag om jag vill det eller så kan jag se framåt med ett leende på läpparna. Jag kan ge upp eller jag kan kämpa. Svårare än så är det inte.

Vara god eller uppfattas som god

Publicerat i Moral

Jag hörde i veckan kommentaren ”Jag vill inte framstå som…”. Kommentaren fick mig att fundera över vad det egentligen handlar det om? Hur mycket handlar om att bygga sitt personliga varumärke och hur mycket handlar om att faktiskt vara sig själv?

Är det då viktigare att uppfattas som en god människa än att vara en god människa? Kanske spelar det ingen roll? Så länge resultatet är det samma är det kanske inget problem. Men det väcker många funderingar. Vad betyder det när någon reser sig för andra på bussen eller när någon skriver på Twitter att de skänkt pengar till Musikhjälpen? Kanske gör de bara en god gärning, kanske vill de visa att andra borde göra samma sak, eller så vill de faktiskt visa hur duktiga de är. Eller ännu värre, att någon beskriver sina goda gärningar de aldrig utfört. Skänker alla pengar som säger att de gör det? Jag väljer ändå att tro att goda handlingar sker, oavsett bakomliggande anledning.

Sedan kan jag inte låta bli att fundera över vad det innebär att vara god. Man kan vara ärlig, rättvis, ödmjuk och omtänksam utan att det faller väl in hos alla. Är man inte god då? Eller kan man inte vara god bara för att ljuger och har ett hemskt humör då och då?  Och vart går gränsen mellan mellan de goda handlingarna och det sunda förnuftet? Att resa sig för någon äldre på bussen borde enligt mig höra till det sunda förnuftet.

För mig handlar godheten om det osjälviska. Den som är beredd till egna uppoffringar utan personlig vinning utan för att en annan människa skall få det bättre är en god människa. Jag tror också många av oss gör goda gärningar av reflex, utan att vi tänker på det. Det är verkligen godhet för mig.