Bröst, självförtroende och terapi

Publicerat i Gästblogg

Detta är ett inlägg gjort av @IsadoraNoble som också skrivit inlägget Ät upp den där jävla kakan.

Tre av mina närmare vänner har fått barn och efter att amningen av den yngsta varit klar gjorde alla tre en bröstoperation, för att lixom ”fylla upp till normal storlek igen”. Orsaken har alltid varit att de själva mår dåligt över sina bröst. Känner sig osexiga och kanske tom okvinnliga.

Det oroar mig att vuxna kvinnor, mammor, tror att deras sexighet sitter i brösten. Sexighet handlar om självförtroende, lekfullhet och humor. Inget av detta sitter i brösten, däremot kanske i inställningen till dessa. En kvinna som bär sig själv och sina erfarenheter med styrka och stolthet är det vackraste och sexigaste som finns. För en kvinna som är stolt över sig själv, sin kropp och sina erfarenheter är plastikkirurgi inget alternativ. Och för en kvinna utan stolthet bör terapi och inte operationer vara det som gäller.

Text: @IsadoraNoble 

Det digitala arvet

Publicerat i Insikt

I söndags var jag på Webcoast och som alltid när man möter likasinnade människor uppstår intressanta diskussioner. En av de diskussioner som jag fastnade mest för var den om det digitala testamentet. Vad händer med det digitala arvet vi lämnar efter oss efter att vi dött?

De flesta av oss finns representerade på så många olika ställen på internet. Facebook, Twitter, Google+, LinkedIn, Instagram, WordPress är bara några av ställena jag själv är registrerad på. Troligtvis är jag registrerad på fler ställen än jag vet om. Om inget görs så lever dessa konton kvar efter min död. Idag finns inga regler, inga lagar för hur sådant skall hanteras. Tjänsterna i sig har för det mesta inget eller dåligt stöd för att hantera det. Det finns heller inte några bra alternativ om man själv vill försäkra sitt digitala arv.

Jag har inte tänkt i dessa banorna innan. Men alla borde ägna det en tanke. För gör vi inte något efterlämnar vi vi ett arv för någon att förvalta, med en omfattning svår att överblicka och en situation nästan omöjlig att bemästra. Men den största problematiken är nog ändå att juridiskt är detta inte ett arv där bilder, dokument och information självklart tillfaller våra anhöriga.

Denna situation vill inte jag försätta mina anhöriga i. Samtidigt som jag vill finnas i alla dessa medier så vill jag efterlämna så lite spår som möjligt. För att få det så behöver jag på något sätt skapa förutsättningarna för mina anhöriga att få del av den informationen jag tycker att de har rätt till. Så den diskussion som som från början bara var något intressant har nu blivit till något konkret jag vill göra.

När kunskap blir en last

Publicerat i Insikt

Jag har alltid varit nyfiken. Jag tycker det är skoj att lära mig nya saker och att utvecklas. Nyfikenheten har gjort att jag kan väldigt mycket, är full med erfarenheter och har en massa idéer. Detta har jag alltid sett som en stor tillgång och det har varit min främsta källa till motivation. Jag vill alltid bli bättre. Det har lett mig till nya utmaningar, fått mig att växa och gett mig ökat ansvar i mitt yrke. Framåtandan borde alltså ses som något väldigt positivt även från arbetsgivarens sida.

Men är det alltid så, främjar alla arbetsgivare en framåtanda? Jag har nu insett att med fel omgivning kan kunskap vara en last. Istället för att ta till vara på den potential som finns inom människor så låter man allt för ofta gammal kunskap begränsa utvecklingen. Folk får göra det de varit bra på istället för att göra det de kommer att bli bra på. Utvecklingen hämmas för att man inte ger folk möjligheter, bara för att man inte vågar släppa taget. Det är för mig väldigt kortsiktigt tänkt och ett exempel på dåligt chefskap och en dålig ledarförmåga. Och tyvärr något jag ser allt för ofta.

Tävling och harmoni

Publicerat i Drivkraft

Jag brukar tävla i det mesta jag gör. För det mesta är det inget aktivt val, utan det bara blir så. Den främsta motståndaren är mig själv. Jag accepterar inte att jag inte presterar bättre än senast. Det spelar ingen roll att jag inte tränat eller på annat sätt förbättrat mina förutsättningar. Då gäller det bara att kämpa hårdare från gång till gång. Smärtan att kämpa är oftast mindre än den smärtan som misslyckandet ger. Jag säger inte att det är negativt, snarare tvärt om. Jag älskar att prestera och leverera över förväntan och det är precis det jag gör när jag har denna känsla.

Men så kommer jag i vissa situationer, med vissa människor där den känslan inte längre finns. Det finns ingen prestige, vare sig mot andra eller mot mig själv. Det finns inget att leva upp till och det finns ingen press. Jag kan bara vara, behöver inte fundera. Och lika mycket som jag älskar att prestera, lika mycket älskar jag denna känsla, eller denna harmoni som man kanske bättre beskriver det.

En värld av möjligheter

Publicerat i Gästblogg, Positivt tänkande
Detta är första gästinlägget från @AmandaProsens. Men det är säkerligen inte det sista. Amanda är en oerhört klok människa som fler borde lyssna på.

Ibland när jag står på en strand någonstans och ser ut över havet, vilket jag gör ganska ofta, är jag helt säker på att jorden är platt. Jag ser ju kanten! Och jag kan föreställa mig hur vattnet forsar ut över kanten ner till ingenting. Men sedan skrattar jag åt mig själv. Jag vet ju att jorden är rund, eller lite oval-aktig i formen. Jag har sett det på bild och forskning i massor bevisar detta. När jag står där och fnissar för mig själv och tänker på något så absurt som att jorden skulle vara platt kommer jag på att för några hundra år sedan var människor stensäkra på att jorden var just platt. Det var till och med olagligt att tro något annat.

Jag sätter mig ner och undrar vilka av sakerna jag är säker på som människor kommer att skratta åt i framtiden. Det är ju omöjligt för mig att tänka mig att något av det jag är riktigt säker på, som att jorden är oval-aktig, är fel. Men jag vet att det är stor sannolikhet för att något av de sakerna är fel. Den tekniska utvecklingen går framåt och vi kommer att bevisa och motbevisa allt möjligt som jag tror och är säker på idag. Vad vet jag inte. Min tankevärld är inskränkt.

Är det inte spännande? tänker jag för mig själv. Jag är helt säker på en massa saker, men egentligen har jag ingen aning. Det måste väl betyda att det här är en värld av möjligheter?

Text: Amanda Persson