En hyllning till Stephanie!

Publicerat i Drivkraft, Insikt

Stephanie och Magnus”Jag är smartast av mina vänner”. Det är en kommentar som Stephanie har fått äta upp mer än en gång. Hon är långt ifrån felfri. Hon kan till exempel inte ens säga R, hon håller på helt fel hockey-lag och hon bor dessutom alldeles för långt bort. Men visst är hon bra, till och med den bästa vännen man kan ha. Idag fyller hon dessutom 30 år!

Stephanie, eller @S_Ekberg som är hennes digitala signatur, är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Vi jobbar ihop, vi umgås på fritiden och till och med reser ihop. Så det kanske inte är konstigt att hon är den som vet allra mest om mig. Hon är också den som förstår mig bäst, ofta mer än jag själv gör till och med.

En av de bästa sakerna med Stephanie är att hon både är väldigt nyfiken och att hon är en JA-sägare. Det har lett både henne och mig in i många spännande äventyr. Hade det inte varit för att Stephanie bröt ett revben när hon lärde sig åka snowboard så hade jag aldrig lärt mig heller. Under hennes återhämtning lånade jag helt enkelt snowboarden och testade på själv.

Det är ofta mycket prestige mellan oss och vi vill gärna överträffa vad den andra har presterat. Men det innebär inte att vi inte gläds över den andres prestationer. Det är inte så mycket en tävling utan ett sätt att göra oss båda bättre genom att kampen att bli bättre, bättre än den andre. Det finns få människor jag önskar att de lyckas som jag gör med Stephanie.

Jag vet att Stephanie alltid finns där när jag inte själv räcker till och som bäst behöver någon vid min sida. Jag vet att hon alltid vill mig väl. Och jag vill alltid henne väl. Precis som hon finns vid min sida så tänker jag alltid finnas där när hon behöver det.

Ni som inte träffat henne önskar jag att ni får den chansen. Och ni som har träffat henne vet vad jag pratar om.

Idag fyller som sagt var Stephanie 30 år och befinner sig 20 mil ifrån mig. Jag är inte där på hennes dag utan förärar henne istället med detta blogginlägg. Stort grattis älskade vän!

Tävling och harmoni

Publicerat i Drivkraft

Jag brukar tävla i det mesta jag gör. För det mesta är det inget aktivt val, utan det bara blir så. Den främsta motståndaren är mig själv. Jag accepterar inte att jag inte presterar bättre än senast. Det spelar ingen roll att jag inte tränat eller på annat sätt förbättrat mina förutsättningar. Då gäller det bara att kämpa hårdare från gång till gång. Smärtan att kämpa är oftast mindre än den smärtan som misslyckandet ger. Jag säger inte att det är negativt, snarare tvärt om. Jag älskar att prestera och leverera över förväntan och det är precis det jag gör när jag har denna känsla.

Men så kommer jag i vissa situationer, med vissa människor där den känslan inte längre finns. Det finns ingen prestige, vare sig mot andra eller mot mig själv. Det finns inget att leva upp till och det finns ingen press. Jag kan bara vara, behöver inte fundera. Och lika mycket som jag älskar att prestera, lika mycket älskar jag denna känsla, eller denna harmoni som man kanske bättre beskriver det.

Vad har vi lärt oss?

Publicerat i Drivkraft, Film, Insikt, Inställning

År 1940, då visste vi långt ifrån hur Andra världskriget skulle sluta, eller ens hur allvarlig situationen egentligen var och ännu mindre hur situationen skulle bli. Stoppa där en stund, vid år 1940. Hur ser världen ut idag, har vi blivit bättre, har vi lärt av oss av det som har hänt?

Förfärliga brott mot de mänskliga rättigheterna sker kontinuerligt, folkmord sker fortfarande på order av enskilda ledare. Se på situationerna som varit i Rwanda, Irak, Afghanistan och Libyen för att bara nämna några. Girighet och makt är fortfarande bland de starkaste drivkrafterna.

Lyssna nu på Charlie Chaplins tal i filmen ”The Great Dictator” från just 1940. Ämnena är lika aktuella då som nu. Oerhört inspirerande att lyssna på, men har vi egentligen blivit så mycket klokare sedan dess?

Det som driver mig

Publicerat i Drivkraft, Gästblogg

Detta är det första gästinlägget på den här bloggen. Det är skrivet av #iloveyoualex som ibland dyker upp i mina tweets. Hennes namn är Alexandra och är en av mina närmaste vänner och en av dem som har störst inflytande på mitt sätt att tänka och agera.

 

Jag hörde någonstans att det finns två krafter som driver människor: hat och kärlek. Jag vet inte om det är sant. Jag tror att de flesta människor drivs av att bli bättre än någon eller något. Hoppa högre, springa fortare, vara en bättre mamma eller få en befordran på jobbet. När jag skriver ”drivs” handlar det alltid om att vi rör oss framåt.

Om man som jag varken vill bli bättre, snabbare eller hoppa högre än någon annan utan bli någon man var för 3 år sedan. Vad drivs man av då?

Att gå bakåt i tiden är omöjligt. Personer och händelser förändrar oss hela tiden och vi kan inte glömma eller bortse från det.  Att ta sig framåt när man siktar bakåt är omöjligt. Jag tar en kvart i taget. Fyller dagarna med saker som jag minns att jag tyckte var roliga. Tränar. Försöker. Gråter. Och varje kväll när jag går och lägger mig hoppas jag att jag vaknar och längtar till i morgon istället för igår.

För jag vet, innerst inne, att den dagen kommer. Då jag tycker att framtiden ser ljusare ut än det förflutna. Jag behöver bara ta mig det. Och det är det som driver mig, drömmen om att framtiden lockar mer än historien.

Är det någon mer som vill gästblogga på denna sida så skriv ett mail eller ett tweet till mig så ser vi till att det händer.