Omedvetet #näthat

Publicerat i Inställning, Positivt tänkande

näthatJag har bestämt mig för att vara en mer positiv människa. Jag gör det inte i första hand för min egen skull. I alla fall gjorde jag det inte till en början. För jag har inte sett mig som en negativmänniska. Inte heller har jag sett ett problem de gånger jag varit allt för kritisk. Men det är just det, jag har inte sett problemet.

Det hela började med diskussionen om näthat som förekommit den senaste tiden. Jag gillade verkligen debatten för hat är något jag verkligen tagit avstånd ifrån, och då kanske framförallt hatsom är riktat mot dem som inte har en chans att försvara sig. I alla fall trodde jag att jag hade tagit avstånd, tills jag insåg att jag faktiskt själv höll på med just näthat. Och jag tror att många är i samma situation som mig. Jag har aldrig haft som avsikt att skada någon. Men jag har häcklat och hånat yrkesgrupper och till och med individer såsom ishockeydomare och biljettkontrollanter för att bara nämna några. Detta utan en möjlighet för dem att försvara sig. För det som jag har sett som uttryck för mitt missnöje och kanske ännu mer min frustration har faktiskt gått ut över andra människor.

Jag säger inte att man inte får kritisera. Både positiv och negativ kritik är viktig. Det viktiga med kritiken är att den är konstruktiv och visar vilken förändring du vill skall ske. Kritik kan tas emot eller bemötas på ett sätt som inte näthat kan göras. Min tanke hos mig själv var att förändra mitt beteende i det digitala livet över sättet jag framför mitt missnöje. Men omedvetet håller det också på att förändra mitt beteende i alla andra sammanhang till att ha ett positivare synsätt. För även om det ibland kan vara skönt att få ur sig den där frustrationen så är känslan att vara positiv mycket skönare i efterhand. Och om ni som jag utsatt människor för detta omedvetna näthat så är det aldrig för sent att be om ursäkt och göra förändring.

Bli effektivare utan att jobba mer

Publicerat i Inställning, Tänkvärt

DoMoreOfWhatMakesYouHappyDet här inlägget bygger vidare på det jag tog upp i inlägget ”Digital och supereffektiv?” så läs gärna det inlägget innan du läser detta.

Det är stor skillnad på att vara effektivare eller att få mer gjort. Jag har inte blivit bättre bara för att utnyttjar mer tid. Genom att jobba på bussen där jag tidigare inte gjorde något konkret blir jag inte effektivare. Däremot kanske det resulterar i att jag hinner med fler saker.

Jag tycker inte det borde vara vår strävan att hinna med så mycket som möjligt. Inte heller tycker jag vi borde sträva efter att bli så effektiva människor som möjligt. Istället borde vi maximera vår effektivitet under en kort tid, så att vi inte behöver vara effektiva resten av tiden. För visst borde vi till exempel vilja jobba mindre, inte mer?

Reflektion, återhämtning och njutning borde vara saker som vi strävar mer efter och det är saker som inte bör effektiviseras. Det är saker som istället borde maximeras.

Så välj ut på vilka områden du vill vara effektiv på och lägg mycket energi på dessa områden. Resterande bitar får falla sig som de faller, ta den tid och ansträngning det kräver. Jämför heller inte vad andra hinner med och gör. Lyckas du med detta kommer du att bli en mer harmonisk människa och känna mindre prestationsångest.

Våga misslyckas!

Publicerat i Inställning, Positivt tänkande

Framgångscoacher kan säga vad de vill, ett uppsatt mål jag inte når, det är ett misslyckande. Att tycka något annat är att ljuga för sig själv. Jag är hård mot mig själv när jag misslyckas. Jag kräver åtgärder av mig själv för att det inte skall hända igen. Svårare än så bör det inte vara.

Det görs en så stor grej av att misslyckas. Vi är livrädda för att misslyckas till och med. Jag tror det är därför vi ständigt måste poängtera andras misslyckanden. För att förmildra vår egna prestation. Men jag tror inte rädslan ligger i resultatet utan i vad andra skall tycka om det. Det är andras syn på oss som får oss att känna oss misslyckade.

Alla val vi gör kan inte vara rätt. Vi kan inte alltid lyckas. Har vi däremot ingen plan för hur vi skall lyckas planerar vi istället för att misslyckas. Vågar vi inte utmana oss själva för att nå vårt mål kommer vi inte kunna utvecklas. Det är först när vi vågar att misslyckas och kliver utanför vårt komfortzon som vi får möjlighet att lyckas, men också misslyckas.

Jag tycker man måste skilja på att misslyckas och att känna sig misslyckad. Ett misslyckade handlar mer om hur mycket vi vågade och hur mycket vi satsade medan känslan av misslyckande handlar om vår inställning till misslyckandet. Antingen låter vi misslyckandet bryta sönder våra mål och vårt självförtroende eller så gör vi något bra utav det. Använd det som drivkraft för att kämpa lite hårdare. Det viktiga är som sagt var hur vi följer upp våra misslyckanden.

Det måste vara okej att misslyckas ibland. Jag tycker till och med att vi skall vara inställda att misslyckas. Vägen till målet är sällan så spikrak som du planerade för. Planera in att misslyckas på väg mot det slutgiltiga målet. Se bara till att ha en plan på vad du skall göra vid ett misslyckande så att du kommer tillbaka på rätt spår igen. För om du redan innan vet vad ditt nästa steg är kommer du varken känna dig misslyckad eller behöva ge upp ditt mål.

Digital och supereffektiv?

Publicerat i Insikt, Inställning

Jag gillar inte outnyttjad tid. Det är en av anledningarna till att jag uppskattar min smartphone och min surfplatta så mycket. De har gjort att jag inte behöver ha någon outnyttjad tid när jag sitter på bussen, eller ens när jag sitter på toaletten. Jag kan läsa e-post, kommunicera med vänner, kollegor eller till och med kunder. När jag tränar fyller jag hjärnans outnyttjade tid genom att lyssna på en podcast eller en ljudbok. Jag har blivit så mycket effektivare och så mycket bättre i det jag gör. Jag utnyttjar tid jag inte gjorde någonting på tidigare.

Men är det här hela sanningen, att jag blir supereffektiv och så mycket bättre i med hjälp av en digitala tekniken? Vår hjärna har ingen outnyttjad tid, den jobbar ständigt. Det som jag ser som outnyttjad tid ser min hjärna som tid för reflektion. Den får en möjlighet att bearbeta gammal information istället för att ständigt behöva hantera och ta hand om nya intryck. Mitt supereffektiva beteende skapar en överstimulans i hjärnan som i längden kommer ge trötthet och sämre beslut. Det är ju först när jag ger en uppgift möjlighet att sjunka in som jag kan kan behandla den med eftertanke.

Jag kan absolut inte säga att det var bättre förr men jag är beredd att säga att tekniken ibland underlättar lite för mycket för oss ibland. Smart teknik är inte alltid det smartaste för oss. Allt för ofta tjänar vi tekniken och inte tvärt om som det borde vara.

De flesta av oss lär oss inte längre lika mycket saker, för att vi alltid är uppkopplade och kan snabbt söka fram informationen. Och det vi lär oss lägger vi inte lika stor vikt vid att komma ihåg, just för att vi förväntar oss att information alltid finns tillgängligt. Vi förlitar oss väldigt mycket på vår nya tredje hjärnhalva – smartphonen. Vi förlitar oss att bli påminda när någon fyller år eller när vi skall träffa någon. Och när tekniken inte fungerar står vi istället helt handfallna.

Vi borde ge oss själva mer tid, ge oss tid att njuta av stunden. Dela din upplevelse tillsammans med vänner istället för att dela med dig av upplevelsen till dina vänner. Precis som vi är lediga från jobbet borde vi ibland vara lediga från teknik.

Släpp allvaret!

Publicerat i Inställning, Positivt tänkande

”Ju allvarligare man tar spelet, desto mindre chans har man att vinna”. Varje dag möts vi av allvarliga situationer. Det vanliga inställningen är att ju viktigare en situation är, desto allvarligare skall vi se och agera på den. Hur ofta får till exempel en hockeyspelare inte höra inför ett slutspel att ”Nu börjar allvaret”? Men i ordet allvar ligger känslor som stress, ängslan och oro. Och vem kan prestera som bäst under sådana känslor?

Det är stor skillnad på att ta saker på allvar och agera allvarligt på saker. Tyvärr kopplar vi människor allt för sällan detta. Istället för att försöka hårdare och hårdare borde vi öppna vårt sinnelag lite mer och försöka se det positiva i situationen och inte bara se allvaret. Försök jobba med situationen istället för emot den. Ibland behöver vi skratta både åt och i eländet och släppa lite på allvaret. Vi behöver se bortom allvaret.

Detta fick jag se i veckan när jag besökte TedxGöteborg och fick lyssna på Pelle Hanæus från ”Clowner utan Gränser”. De skickar clowner till barn och samhällen som drabbats av krig, kriser och andra konflikter runtom i världen. Trots den extremt allvarliga situationen visar de att det går att skratta, att det finns glädje och hopp. Snacka om att ett gott skratt kan förlänga livet!