Den naiva svenska moralen

Publicerat i Lagar, Moral

IKEA fick i dagarna kraftig kritik efter att ha redigerat bort kvinnor med bar hud ur sin katalog i Saudiarabien. Den tidigare jämställdhetsombudsmannen uttalar sig och tycker att ”…svenskt näringsliv skall hålla sig till de etiska regler som finns.”.

Jag har svårt att förstå en sådan inställning. Istället för att konkurrera på lika villkor förväntar vi oss att svenska privatägda bolag skall agera moralpoliser utomlands. Svenska bolag som missköter sig utomlands är sämsta marknadsföring Sverige kan tänka sig. Men ett bolag som växer sig starkt, på en hårt pressad internationell marknad, och som följer länders lagar och etiska riktlinjer är väl något som vi borde vara stolta över? Istället letar vi fel och brister enligt den svenska synen att det är fult att lyckas.

IKEA är långt ifrån enda exemplet på detta. West Sweden som sedan 1993 jobbat för och tagit hem stora affärer till Västsverige kritiseras för sitt sätt att sköta sitt arbete i Bryssel. Det är naivt att tro att den svenska moralen kan konkurrera med mindre byråkratiska och mindre stela organisationer. Det räcker alltså inte att följa lagarna i de länder där de verkar, de måste alltså även tillgodose folk hemma i Sverige med Har vi gett oss in i leken får vi leken tåla skulle jag säga.

Det måste få vara varje individ, varje företag och varje organisations egna val att bestämma hur de skall driva sin verksamhet, så länge det håller sig inom lagens gränser. Skall man förändra ett samhälle måste detta drivas som en egen fråga, av dem som vill driva frågan och med fördel nationer emellan.

Är det en rättighet att bära vapen?

Publicerat i Film, Insikt, Lagar, Moral, Tänkvärt

VapenlagTänk hur olika vi ser på rätten att bära vapen. Jag personligen är av åsikten att ju färre legala vapen som cirkulerar i samhället desto mindre är risken för massaker med skjutvapen. Det finns visserligen ingen bra forskning som stöder detta, men det är ändå min bestämda åsikt. Och visst, i Norge kunde Breivik komma över vapen och Auvinen gjorde det i Finland för deras dödsskjutningar. Detta trots betydligt strängare vapenlagar än i till exempel USA.

I USA är tankesättet helt annorlunda. Tragedierna hade aldrig blivit så omfattande om det hade funnits fler vapen. Ju fler vapen, desto fler som kan skydda oss mot galningar. Istället för att ta avstånd från våldet skedde det en klar ökning av antalet sålda vapen efter massakern vid premiären av ”The Dark Knight Rises” i Aurora, Colorado. Lösningen var istället att förbjuda bärandet av Batman-klädsel på vissa offentliga platser. Rätten att bära vapen är så djupt rotad i USA att det skulle vara en allt för stor politisk risk att kritisera vapenlagarna. Trycket från väljare och bidragsgivare är allt för stort för att man skall våga gå emot strömmen. Detta kan vara anledningen till att Al Gore förlorade presidentvalet år 2000.

I Sverige har vi ca 0,2 legala skjutvapen per invånare mot drygt 1 legalt skjutvapen per invånare i USA. Jag tror att ju fler vapen som cirkulerar desto mindre tappar vi respekten för dem. Och med svenskarnas sinne för alkohol skulle detta innebära en tickande bomb. Nu tror jag ju inte att skärpta vapenlagar är den enda åtgärden som behöver göras. Det är lika viktigt att kontrollera människorna som att kontrollera vapnen. Och självklart måste illegala handeln och smugglingen av stoppas. Det är, oavsett vart i världen man befinner sig, naivt att tro att någon av dessa saker enskilt löser problemet med dödsskjutningar. Men att  politiker och väljare inte ens ser sambandet eller förstå att det är en helhet som måste lösas är för mig en gåta.

Jobba på semestern

Publicerat i Inställning, Lagar

Förra året uppkom uttrycket ”sobba” som ett begrepp över situationen att fler och fler som behöver jobba på semestern.

”Alla anställda har rätt att vara helt lediga under semestern” och ”Semester innebär att den anställde är helt ledig och inte har något arbetsrelaterat ansvar”. Så säger semesterlagen. Men stämmer detta med verkligheten? Enligt undersökningar som Unionen och Peak har gjort kommer nästan var tredje tjänsteman eller varannan chef inom den privata sektorn att vara tillgängliga för jobb under semestern.

Det finns sällan något uttalat krav att personal skall vara tillgänglig på sin semester, men många känner själva detta ansvar. Det ställs också större krav på de anställda att planera sitt arbete så att det fungerar även när man är på semester. Samtidigt så anställs det färre semestervikarier.

Avkoppling är viktigt för att vi skall fungera i långa loppet och svenska chefer är bland de mest stressade i världen, även efter semestern, enligt undersökningar. Detta trots att vi i Sverige generellt sätt har längre semester än övriga länder. Så försök att stänga av så mycket du kan och ta dig din välbehövliga vila. Det kan låta svårt att bara stänga av, men mycket handlar om att förbereda sin semester, delegera uppgifter och våga stänga av. Väldigt få människor, om ens någon, är oumbärlig och omöjlig att ersätta. Jag tycker också du skall behålla din privata mobiltelefon. Det kan tyckas onödigt att gå runt med två telefoner ibland, men då kan du välja att fysiskt lämna jobbet ifrån dig under semestern. Samma sak bör man göra med sin e-post. Se till att ha dubbla e-post-konton så att du kan  hålla jobbet utanför även när du läser din privata e-post.

Personlig integritet Del 2

Publicerat i Insikt, Lagar, Moral

Personlig integritetDet här är en fortsättning på inlägget Personlig integritet Del 1 så läs gärna det inlägget först.

Även om jag själv har en ganska transparent närvaro på nätet där jag lämnar ut ganska mycket av mig själv så oroas jag över de intrång som ständigt sker på vår integritet. Jag delar med mig personliga tankar både här och på Twitter och lägger ut bilder på mig själv och min omgivning på Instagram och Facebook. I de fallen har jag själv satt mitt ramverk för vad jag tycker är okej att dela med mig och inte. Men tittar man i ett större perspektiv så finns det så mycket jag inte kan påverka, som ändå väldigt tydligt handlar om mig.

Jag tycker inte argumenten ”Har du inget gjort, så har du inget att vara orolig över” eller ”Ärliga människor har inget att dölja” håller. Den personliga integriteten blir underordnad jakten på de som utmanar det öppna samhället. Övervakning blir överordnad andra värden i samhället.

Just nu går vi mot ett samhälle där vi har mindre och mindre privatliv. Vart i fasen vi är innan det vänder är svårt att säga, men min gissning är att vi bara är i början. Ekonomiska intressen är allt för starka och har allt för stor makt för att det skall vända ännu på ett tag.

Uppgifter om vårt surfande lagras, så mycket vet vi. Men vet vi egentligen vem som lagrar det? Vem lagrar till exempel våra läsvanor på politiska sidor och bygger register över våra politiska åsikter?

Resonemanget tycks vara att om man skriver om sina politiska åsikter, känslor eller lägger ut privata bilder på nätet så får man skylla sig själv.

Min tro är att finns uppgifter om oss lagrade finns det också möjligheter att missbruka dessa uppgifter. Vi borde alla få chansen att avgöra hur mycket av oss själva vi vill ge bort till företag eller personer som vi inte alls känner eller litar på. Det valet har vi inte fullt ut idag.

Man kanske då skall hantera information olika beroende på vem det handlar om. Ett barns eller en ungdoms uppgifter kanske inte skall lagras och kunna användas på samma sätt som för en vuxen person som kan ta fullt ansvar för sina handlingar. De uppgifter vi efterlämnar oss som barn kanske inte borde bygga grunden för vår digitala identitet?

Personlig integritet Del 1

Publicerat i Lagar, Moral

Att prata om, eller eller ens tänka på, integritet kan tyckas tråkigt. Även om fler och fler verkar intressera sig för ämnet så är de flesta både ointresserade och ovetande om när och vart uppgifter om oss lagras.

Vart går egentligen gränsen för vad vi tycker är vår personliga integritet? Mycket handlar om vad vi är vana vid. Här i Sverige ser vi det knappast som ett intrång på vår integritet när vi måste visa legitimation i alla möjliga sammanhang. I andra länder kan det vara helt annorlunda. De flesta reagerar inte på att alla våra köp med kort registreras, men debatten är desto större när våra besök på internet lagras av till exempel Google.

Även om behovet av den personliga integriteten varierar mycket från person till person så vet vi oftast våra gränser i den fysiska världen. En del delar med sig mycket av våra personliga och privata saker medan andra är tvärt om. Det är ganska uppenbart för de flesta av oss var – och för vem – man tar av sig kläderna, för vem man ger ut sitt kontonummer eller lånar ut husnyckeln. På nätet däremot finns inte alls denna självklarhet i samma utsträckning.

Lagstiftningen kring den personliga integriteten har alltid varit känsligt ämne. Sverige var första landet i världen om att införa en lagstiftning (Svensk Datalag från 1973) om lagring av datauppgifter. Ända sedan dess har diskussionen pågått om balansen mellan integritet, säkerhet, ekonomiska intressen och övervakning. Helt klart är att det har blivit en spiral av det, ond eller god kan diskuteras. Övervakning skall öka vår säkerhet, men minskar vår integritet. Lagar tas fram för att skydda ekonomiska intressen, men som inskränker på integriteten. Men det är inte bara ekonomiska intressen som skyddas, det har blivit en industri att tjäna pengar på att minska folks integritet. Det skapas en oro för att kunna sälja utrustning för övervakning med argumenten att vi skall skydda dem vi älskar.

Gillar ni detta inlägget så läs gärna nästa veckas inlägg tankar om framtidens integritetsfrågor.