En pendlares observationer

Varje dag pendlar jag till och från jobbet, en timma per väg – om inte Västtrafik vill förlänga den tiden. Som pendlare finns det mycket intressant att observera och reflektera över.

Majoriteten av de som pendlar använder sin resa till ytterligare någon syssla. En del sover, ofta i väldigt konstiga ställningar. Några sminkar sig. Annars är att lyssna på musik det allra vanligaste. Du ser numera knappt någon under 50 som inte har hörlurar på sig. De allra flesta har Apples orginalhörlurar vilket förvånar mig. Så mycket tid som hörlurarna används och ändå investerar man inte i att få bra ljud.

Tidningen Metro har sin givna plats i mångas resande. Men tidningen har spridit sig utanför kollektivtrafiken, många bilister stannar till på en hållplats, springer ut och hämtar en eller flera tidningar för att sedan köra vidare. Även boken har sin plats bland pendlarna. Pocketboken dominerar, väldigt få hårdpärms- och e-böcker syns till i kollektivtrafiken.

I övrigt kryddas ens resa med att se hur folk försöker undvika att sitta bredvid varandra. Knepen är många. Vanligast är att slänga upp väskan på sätet bredvid sig och låta bli att möta påstigande resenärers blickar. Andra sätter sig istället på det yttre sätet. Sedan har vi ju dem som helt enkelt står upp tills dess att det finns ett ledigt dubbelsäte att sätta sig på. Oviljan att sitta bredvid varandra är så stor att många flyttar sig till en ledig plats så fort chansen dyker upp. Varje gång det händer mig undrar jag om det beror på mig, att jag luktar äckligt eller på något annat sätt är så jobbig att sitta bredvid.

Det finns dessutom en antal outskrivna regler du måste ta hänsyn till. Först och främst så pratar vi inte med folk vi inte känner. Du kommer anses vara konstig och endast få kortast möjliga svar. Förmodligen så kommer du också klassificeras med någon bokstavskombination. En annan regel är att du skall sätta dig på samma plats som alltid, så länge det finns lediga dubbelsäten. Finns det inga dubbelsäten så får du absolut inte sätta dig bredvid samma person flera dagar i sträck. Det är nästan lika illa som att prata med folk du inte känner. Kom för tusan ihåg att säkerhetsbälten inte är till för att användas på bussar. Gör du det kommer genast övriga resenärer att tycka du är pretantiös.

De flesta försöker alltså undvika interaktion med övriga passagerare. Ändå talar de högt och gärna i telefon där de avslöjar både väldigt privata saker och känslig företagsinformation. Vad säger det egentligen om hur vi är? Vår privata sfär är väldigt liten när någon närmar sig den. Däremot är sfären betydligt större när vi själva kan kontrollera den. Eller så är vi inte ens medvetna om att vi delar med oss av så mycket information. Så tänk dig för nästa gång du pratar i telefon när du åker kollektivt. Kanske kan vi försöka släppa lite på rädslan att släppa folk nära och istället begränsa vad vi delar med oss för information. Det skulle nog alla må bra av.

En reaktion på “En pendlares observationer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>