Omedvetet #näthat

Publicerat i Inställning, Positivt tänkande

näthatJag har bestämt mig för att vara en mer positiv människa. Jag gör det inte i första hand för min egen skull. I alla fall gjorde jag det inte till en början. För jag har inte sett mig som en negativmänniska. Inte heller har jag sett ett problem de gånger jag varit allt för kritisk. Men det är just det, jag har inte sett problemet.

Det hela började med diskussionen om näthat som förekommit den senaste tiden. Jag gillade verkligen debatten för hat är något jag verkligen tagit avstånd ifrån, och då kanske framförallt hatsom är riktat mot dem som inte har en chans att försvara sig. I alla fall trodde jag att jag hade tagit avstånd, tills jag insåg att jag faktiskt själv höll på med just näthat. Och jag tror att många är i samma situation som mig. Jag har aldrig haft som avsikt att skada någon. Men jag har häcklat och hånat yrkesgrupper och till och med individer såsom ishockeydomare och biljettkontrollanter för att bara nämna några. Detta utan en möjlighet för dem att försvara sig. För det som jag har sett som uttryck för mitt missnöje och kanske ännu mer min frustration har faktiskt gått ut över andra människor.

Jag säger inte att man inte får kritisera. Både positiv och negativ kritik är viktig. Det viktiga med kritiken är att den är konstruktiv och visar vilken förändring du vill skall ske. Kritik kan tas emot eller bemötas på ett sätt som inte näthat kan göras. Min tanke hos mig själv var att förändra mitt beteende i det digitala livet över sättet jag framför mitt missnöje. Men omedvetet håller det också på att förändra mitt beteende i alla andra sammanhang till att ha ett positivare synsätt. För även om det ibland kan vara skönt att få ur sig den där frustrationen så är känslan att vara positiv mycket skönare i efterhand. Och om ni som jag utsatt människor för detta omedvetna näthat så är det aldrig för sent att be om ursäkt och göra förändring.

Välgörenhet av ondo

Publicerat i Insikt, Moral, Positivt tänkande

PENGARSå här i juletider är vi extra generösa. Det är också den här tiden på året som det behövs som bäst. Vi har ca 34.000 hemlösa i Sverige. I ett land som Sverige borde ingen behöva vara utan bostad. Så många hemlösa kan inte ses som något annat än ett misslyckande för den offentliga sektorn som bär huvudansvaret för att upprätthålla välfärden i Sverige. Misslyckandet beror enligt min mening enbart på brist av resurser.

Hade det inte varit för all välgörenhet, alla frivillig- och hjälporganisationer hade situationen för de hemlösa varit betydligt värre. Likadant är det med äldrevård, vård av funktionshindrade och vård av missbrukare. Hade inte anhöriga dragit ett så tungt lass som de gör, utan att få någon ersättning för sitt arbete, så hade vi inte haft något välfärdssamhälle att prata om. Många funktioner i vårt samhälle är helt beroende av välgörenhet och frivilligarbete för att fungera.

Jag tror att frivilligarbete har blivit ett verktyg offentlig sektor använder sig av för att kunna dra ner på sina insatser och minska sitt ansvar. Ju fler som är med och delar på ansvaret desto färre resurser behöver tillsättas inom den offentliga sektorn. Civilsamhället har på det sättet fått en avgörande roll för folkhälsan istället för att fungera som ett komplement.

Resultatet av en sådan politik blir en ojämn balans i relationerna mellan givare och mottagare. Välgörenhet sker alltid på givarens villkor och mottagaren förväntas känna skuld och tacksamhet.

Sedan är det svårt att säga att vi inte skall hjälpa till. Jag själv köper gärna Faktum av den anledningen att jag gillar deras verksamhet och i grund och botten är det en god sak. Jag skulle heller inte tveka över att själv hjälpa till för att ge mina anhöriga bästa vården. Men min inställning till välgörenhet och främst när det gäller rena monetära gåvor så föredrar jag att ge till något projekt utomlands eller till att stötta forskningsprojekt.

Våga misslyckas!

Publicerat i Inställning, Positivt tänkande

Framgångscoacher kan säga vad de vill, ett uppsatt mål jag inte når, det är ett misslyckande. Att tycka något annat är att ljuga för sig själv. Jag är hård mot mig själv när jag misslyckas. Jag kräver åtgärder av mig själv för att det inte skall hända igen. Svårare än så bör det inte vara.

Det görs en så stor grej av att misslyckas. Vi är livrädda för att misslyckas till och med. Jag tror det är därför vi ständigt måste poängtera andras misslyckanden. För att förmildra vår egna prestation. Men jag tror inte rädslan ligger i resultatet utan i vad andra skall tycka om det. Det är andras syn på oss som får oss att känna oss misslyckade.

Alla val vi gör kan inte vara rätt. Vi kan inte alltid lyckas. Har vi däremot ingen plan för hur vi skall lyckas planerar vi istället för att misslyckas. Vågar vi inte utmana oss själva för att nå vårt mål kommer vi inte kunna utvecklas. Det är först när vi vågar att misslyckas och kliver utanför vårt komfortzon som vi får möjlighet att lyckas, men också misslyckas.

Jag tycker man måste skilja på att misslyckas och att känna sig misslyckad. Ett misslyckade handlar mer om hur mycket vi vågade och hur mycket vi satsade medan känslan av misslyckande handlar om vår inställning till misslyckandet. Antingen låter vi misslyckandet bryta sönder våra mål och vårt självförtroende eller så gör vi något bra utav det. Använd det som drivkraft för att kämpa lite hårdare. Det viktiga är som sagt var hur vi följer upp våra misslyckanden.

Det måste vara okej att misslyckas ibland. Jag tycker till och med att vi skall vara inställda att misslyckas. Vägen till målet är sällan så spikrak som du planerade för. Planera in att misslyckas på väg mot det slutgiltiga målet. Se bara till att ha en plan på vad du skall göra vid ett misslyckande så att du kommer tillbaka på rätt spår igen. För om du redan innan vet vad ditt nästa steg är kommer du varken känna dig misslyckad eller behöva ge upp ditt mål.

Släpp allvaret!

Publicerat i Inställning, Positivt tänkande

”Ju allvarligare man tar spelet, desto mindre chans har man att vinna”. Varje dag möts vi av allvarliga situationer. Det vanliga inställningen är att ju viktigare en situation är, desto allvarligare skall vi se och agera på den. Hur ofta får till exempel en hockeyspelare inte höra inför ett slutspel att ”Nu börjar allvaret”? Men i ordet allvar ligger känslor som stress, ängslan och oro. Och vem kan prestera som bäst under sådana känslor?

Det är stor skillnad på att ta saker på allvar och agera allvarligt på saker. Tyvärr kopplar vi människor allt för sällan detta. Istället för att försöka hårdare och hårdare borde vi öppna vårt sinnelag lite mer och försöka se det positiva i situationen och inte bara se allvaret. Försök jobba med situationen istället för emot den. Ibland behöver vi skratta både åt och i eländet och släppa lite på allvaret. Vi behöver se bortom allvaret.

Detta fick jag se i veckan när jag besökte TedxGöteborg och fick lyssna på Pelle Hanæus från ”Clowner utan Gränser”. De skickar clowner till barn och samhällen som drabbats av krig, kriser och andra konflikter runtom i världen. Trots den extremt allvarliga situationen visar de att det går att skratta, att det finns glädje och hopp. Snacka om att ett gott skratt kan förlänga livet!

En värld av möjligheter

Publicerat i Gästblogg, Positivt tänkande
Detta är första gästinlägget från @AmandaProsens. Men det är säkerligen inte det sista. Amanda är en oerhört klok människa som fler borde lyssna på.

Ibland när jag står på en strand någonstans och ser ut över havet, vilket jag gör ganska ofta, är jag helt säker på att jorden är platt. Jag ser ju kanten! Och jag kan föreställa mig hur vattnet forsar ut över kanten ner till ingenting. Men sedan skrattar jag åt mig själv. Jag vet ju att jorden är rund, eller lite oval-aktig i formen. Jag har sett det på bild och forskning i massor bevisar detta. När jag står där och fnissar för mig själv och tänker på något så absurt som att jorden skulle vara platt kommer jag på att för några hundra år sedan var människor stensäkra på att jorden var just platt. Det var till och med olagligt att tro något annat.

Jag sätter mig ner och undrar vilka av sakerna jag är säker på som människor kommer att skratta åt i framtiden. Det är ju omöjligt för mig att tänka mig att något av det jag är riktigt säker på, som att jorden är oval-aktig, är fel. Men jag vet att det är stor sannolikhet för att något av de sakerna är fel. Den tekniska utvecklingen går framåt och vi kommer att bevisa och motbevisa allt möjligt som jag tror och är säker på idag. Vad vet jag inte. Min tankevärld är inskränkt.

Är det inte spännande? tänker jag för mig själv. Jag är helt säker på en massa saker, men egentligen har jag ingen aning. Det måste väl betyda att det här är en värld av möjligheter?

Text: Amanda Persson