Stalking på internet

Publicerat i Insikt, Tänkvärt

stalkingMånga inlägg just nu som fokuserar på internet och vår koppling till internet. Läser en kurs i sociala medier för tillfället vilket påverkar mitt bloggande.

Stalking på internet är inte bara ganska vanligt förekommande, det är dessutom något som är relativt enkelt. För det finns information om alla människor på internet, oavsett om du vill det eller inte. Det går att ta reda på de flesta personers telefonnummer, adress, inkomst och mycket mer. Det går till och med att ta reda på någons relationsstatus och om de bor ihop med någon. Är du dessutom en aktiv internetanvändare finns det troligen mycket mer information om dig att hämta. Väldigt få har helt låsa Facebook-konton vilket gör att en hel del information finns där. Via LinkedIn går det att se vart någon jobbar och om du använder dig av Foursquare går det till och med att se vart du har varit. Detta är bara några av de saker som finns tillgängligt för alla.

Det är idag vardag att söka upp information om andra människor på internet. Väldigt många personer blir någon gång utsatta för denna typ av granskning. Det kan handla om ren nyfikenhet på grannarna, på tjejen du är intresserad av eller att granska en arbetssökande eller en arbetsgivare. Men det används också för att förfölja människor eller att samla information för utpressning.

Vi lämnar väldigt mycket bestående spår efter oss på internet. En del av dem kan vi påverka medan andra spår är svårare att göra någonting åt. Det vi kan göra är att påverka första intrycket av oss på internet genom att lyfta fram våra bästa sidor genom sökmotoroptimering. Det handlar kort sagt om att göra det vi helst vill visa mest tillgängligt för sökmotorer.

Folk borde i större utsträckning tänka efter vilken information vi lämnar efter oss på internet och hur det kan påverka oss. Dessutom borde alla borde göra en sökning på sig själva på internet för att se vilken information som är tillgänglig om dem. Titta gärna på dokumentären ”Du är Googlad” från Dokument Inifrån som väldigt bra beskriver hur resultatet av våra digitala fotspår.

Digitala slavar

Publicerat i Tänkvärt

Digitala slavarJag har varit inne på liknande ämnen tidigare här på bloggen så om du är intresserad så läs även inläggen: ”Bli effektivare utan att jobba mer” och ”Digital och supereffektiv”.

Jag kommer definitivt kasta den första stenen i glashuset den här gången. Min omgivning är fylld av digitala slavar. Fler och fler lever större delen av sitt liv via digitala medier istället för via fysiska träffar med människor. Det ständigt pågående informationsflödet styr allt större del av livet. Vid fysiska träffar blandas de digitala medierna in via incheckningar, instagrammande och statusuppdateringar. Skillnaden mellan digitalt och fysiskt håller på att suddas ut.

Många har bilden av att det digitala livet kräver en snabb respons. Så även om jag tror att de flesta håller med om att push notiser kan vara stressande och ett tydligt störningsmoment i vardagen så är det få som stänger av dem. Rädslan att missa något, inte ge tillräckligt snabb respons är större än stressen att inte själv kunna bestämma när vi blir kontaktade och när vi kontaktar andra. Ett sms, en tweet, en statusuppdatering eller en kommentar på en blogg är något som därför besvaras omgående, oavsett situation man befinner sig i. Push notiser har blivit ett stressmoment många idag är beroende av.

Det digitala livet stannar aldrig upp. Din smarta telefon blir något du är beroende av, kanske till och med mer än av de fysiska mötena. Håller vår generation på att bli bortkopplande från den fysiska världen i behovet av att ständigt vara uppkopplade?

Jag är väldigt kluven till hela den här situationen. Jag ställer mig positiv till att gränserna mellan digitala och fysiska möten suddas ut, men jag tror det digitala beroendet är något som kommer straffa oss framöver.

Facebook-språket

Publicerat i Gästblogg, Tänkvärt

Facebook-språket är ett gästinlägg av @ofrivilligast. Gillar ni hennes inlägg, läs de tidigare inläggen ”Vad är jag värd””Konsten att gå vidare” och ”Det som driver mig”.

Ditt sätt att använda ett språk säger en hel del om vem du är. Din dialekt kan skvallra om vart du kommer ifrån eller vart du har varit. Ditt ordval bekräftar ofta vilken grupp människor du umgås med eller till och med vart du arbetar. Du har, precis som alla andra, ett ord eller uttryck som är ”ditt”. Jag får ofta höra att jag använder ordet ”precis” väldigt mycket. En kille jag kände tyckte väldigt mycket om att använda ordet ”grymme” före något som var riktigt bra till exempel ”grymmeväder”. Om du tänker efter så har säkert alla i din omgivning ett eller flera ord som de använder väldigt ofta. Som du associerar till just den personen.

Det här tycker jag är både roligt, spännande och intressant och framför allt gör vårt språkbruk oss till de vi är. MEN när vi använder Facebook så händer något med vårt personliserade språk och vi använder oss istället av Facebook-språket. Facebook-språket är helt baserat på superlativ (superlativ är den böjningsform som är mer än alla andra böjningsformer, till och med mer än mest). På Facebook används ord som ”älskling”, ”finaste”, ”gulligaste”, ”bästaste” osv. hej vilt i statusuppdateringar. Självklart finns det tillfällen då dessa ord bör användas men det som gör mig galen är när människor som aldrig tar dessa ord i sin mun helt plötsligt använder dessa ord på Facebook. Orden tappar sin betydelse när ALLA dina vänner är den ”allra finaste och gulligaste i hela världen”.

Facebook är ett socialt nätverk som är fantastiskt på så många sätt. Att kunna hålla kontakten, på vilken nivå man nu vill, är ju underbart och Facebook gör det lätt för oss. Men just nu används Facebook bara som en mätare på vem som har det bäst. Vem som har ”vackraste hemmet i hela världen”, ”mysigaste fredagsmyset med bästaste flickvännen” eller ”sötaste hundvalpen”. Utanför Facebook skulle vi aldrig yppa de här orden, vid några enstaka tillfällen kanske, men skulle du verkligen säga till din kollega: ”Igår var jag och fikade med världens finaste bästaste kompis”? Nej du skulle, precis som en normal vuxen människa säga, ”igår var jag ute och fikade med min bästa vän”.

Varför ska vi prata som 14-åringar bara för att vi inte kan se dem vi pratar med? Nej skriv så som ni pratar. Använd ”era” ord. Våga vara er själva även på Facebook. Och skriv det ni faktiskt skulle säga till någon ansikte mot ansikte.

Text: Alexandra

Gay-ikoner

Publicerat i Inställning, Tänkvärt

För några veckor sedan hyllades Anton Hysén för sin vinst i Let´s Dance. Det talades mycket om, och spelades på, hans sexualitet. Väldigt mycket gott sades om hans mod att gå ut med att han är homosexuell. För någon vecka sedan höll Anja Pärson ett sommartal där hon gick ut med sin kärlek till en annan kvinna, och lovorden och berömmen haglade över henne. Dessa två har blivit våra senaste gay-ikoner.

MIn första tanke är att detta är väldigt bra, de verkar vara två bra förebilder. Men ju mer jag tänker desto mindre gillar jag tanken på att vi behöver hylla någons sexualitet. Det visar bara att vårt samhälle är långt ifrån så jämställt och accepterat som vi vill att det skall vara i frågor om sexuell mångfald.

Tittar man utanför vårt egna samhälle så ligger debatten på en helt annan nivå. Facebook fick i veckan motta ett pris för sitt arbete att motarbeta mobbning. Detta främst inom kategorin LGBT (Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender). Jag tycker priset är spännande med tanke på att det tagit Facebook nästan ett år att införa gay-ikoner i sin timeline. Apple har inte ens kommit dit ännu, men kommer i nästa större uppdatering av sin mjukvara iOS införa ikoner som föreställer par av samma kön.

Men i alla fall ett steg i rätt riktning mot ett mer jämställt och accepterat samhälle kan jag tycka. Men istället läser jag att dessa två händelser väckt stor debatt i USA och på internet där det anses att dessa företag propagerar öppet för homosexualitet. Med detta i tanken kan jag inte känna mig nöjd men i alla fall stolt över vårt svenska mycket mer sexuellt oberoende samhälle.

Personlig integritet Del 2

Publicerat i Insikt, Lagar, Moral

Personlig integritetDet här är en fortsättning på inlägget Personlig integritet Del 1 så läs gärna det inlägget först.

Även om jag själv har en ganska transparent närvaro på nätet där jag lämnar ut ganska mycket av mig själv så oroas jag över de intrång som ständigt sker på vår integritet. Jag delar med mig personliga tankar både här och på Twitter och lägger ut bilder på mig själv och min omgivning på Instagram och Facebook. I de fallen har jag själv satt mitt ramverk för vad jag tycker är okej att dela med mig och inte. Men tittar man i ett större perspektiv så finns det så mycket jag inte kan påverka, som ändå väldigt tydligt handlar om mig.

Jag tycker inte argumenten ”Har du inget gjort, så har du inget att vara orolig över” eller ”Ärliga människor har inget att dölja” håller. Den personliga integriteten blir underordnad jakten på de som utmanar det öppna samhället. Övervakning blir överordnad andra värden i samhället.

Just nu går vi mot ett samhälle där vi har mindre och mindre privatliv. Vart i fasen vi är innan det vänder är svårt att säga, men min gissning är att vi bara är i början. Ekonomiska intressen är allt för starka och har allt för stor makt för att det skall vända ännu på ett tag.

Uppgifter om vårt surfande lagras, så mycket vet vi. Men vet vi egentligen vem som lagrar det? Vem lagrar till exempel våra läsvanor på politiska sidor och bygger register över våra politiska åsikter?

Resonemanget tycks vara att om man skriver om sina politiska åsikter, känslor eller lägger ut privata bilder på nätet så får man skylla sig själv.

Min tro är att finns uppgifter om oss lagrade finns det också möjligheter att missbruka dessa uppgifter. Vi borde alla få chansen att avgöra hur mycket av oss själva vi vill ge bort till företag eller personer som vi inte alls känner eller litar på. Det valet har vi inte fullt ut idag.

Man kanske då skall hantera information olika beroende på vem det handlar om. Ett barns eller en ungdoms uppgifter kanske inte skall lagras och kunna användas på samma sätt som för en vuxen person som kan ta fullt ansvar för sina handlingar. De uppgifter vi efterlämnar oss som barn kanske inte borde bygga grunden för vår digitala identitet?