Stalking på internet

Publicerat i Insikt, Tänkvärt

stalkingMånga inlägg just nu som fokuserar på internet och vår koppling till internet. Läser en kurs i sociala medier för tillfället vilket påverkar mitt bloggande.

Stalking på internet är inte bara ganska vanligt förekommande, det är dessutom något som är relativt enkelt. För det finns information om alla människor på internet, oavsett om du vill det eller inte. Det går att ta reda på de flesta personers telefonnummer, adress, inkomst och mycket mer. Det går till och med att ta reda på någons relationsstatus och om de bor ihop med någon. Är du dessutom en aktiv internetanvändare finns det troligen mycket mer information om dig att hämta. Väldigt få har helt låsa Facebook-konton vilket gör att en hel del information finns där. Via LinkedIn går det att se vart någon jobbar och om du använder dig av Foursquare går det till och med att se vart du har varit. Detta är bara några av de saker som finns tillgängligt för alla.

Det är idag vardag att söka upp information om andra människor på internet. Väldigt många personer blir någon gång utsatta för denna typ av granskning. Det kan handla om ren nyfikenhet på grannarna, på tjejen du är intresserad av eller att granska en arbetssökande eller en arbetsgivare. Men det används också för att förfölja människor eller att samla information för utpressning.

Vi lämnar väldigt mycket bestående spår efter oss på internet. En del av dem kan vi påverka medan andra spår är svårare att göra någonting åt. Det vi kan göra är att påverka första intrycket av oss på internet genom att lyfta fram våra bästa sidor genom sökmotoroptimering. Det handlar kort sagt om att göra det vi helst vill visa mest tillgängligt för sökmotorer.

Folk borde i större utsträckning tänka efter vilken information vi lämnar efter oss på internet och hur det kan påverka oss. Dessutom borde alla borde göra en sökning på sig själva på internet för att se vilken information som är tillgänglig om dem. Titta gärna på dokumentären ”Du är Googlad” från Dokument Inifrån som väldigt bra beskriver hur resultatet av våra digitala fotspår.

Digital och supereffektiv?

Publicerat i Insikt, Inställning

Jag gillar inte outnyttjad tid. Det är en av anledningarna till att jag uppskattar min smartphone och min surfplatta så mycket. De har gjort att jag inte behöver ha någon outnyttjad tid när jag sitter på bussen, eller ens när jag sitter på toaletten. Jag kan läsa e-post, kommunicera med vänner, kollegor eller till och med kunder. När jag tränar fyller jag hjärnans outnyttjade tid genom att lyssna på en podcast eller en ljudbok. Jag har blivit så mycket effektivare och så mycket bättre i det jag gör. Jag utnyttjar tid jag inte gjorde någonting på tidigare.

Men är det här hela sanningen, att jag blir supereffektiv och så mycket bättre i med hjälp av en digitala tekniken? Vår hjärna har ingen outnyttjad tid, den jobbar ständigt. Det som jag ser som outnyttjad tid ser min hjärna som tid för reflektion. Den får en möjlighet att bearbeta gammal information istället för att ständigt behöva hantera och ta hand om nya intryck. Mitt supereffektiva beteende skapar en överstimulans i hjärnan som i längden kommer ge trötthet och sämre beslut. Det är ju först när jag ger en uppgift möjlighet att sjunka in som jag kan kan behandla den med eftertanke.

Jag kan absolut inte säga att det var bättre förr men jag är beredd att säga att tekniken ibland underlättar lite för mycket för oss ibland. Smart teknik är inte alltid det smartaste för oss. Allt för ofta tjänar vi tekniken och inte tvärt om som det borde vara.

De flesta av oss lär oss inte längre lika mycket saker, för att vi alltid är uppkopplade och kan snabbt söka fram informationen. Och det vi lär oss lägger vi inte lika stor vikt vid att komma ihåg, just för att vi förväntar oss att information alltid finns tillgängligt. Vi förlitar oss väldigt mycket på vår nya tredje hjärnhalva – smartphonen. Vi förlitar oss att bli påminda när någon fyller år eller när vi skall träffa någon. Och när tekniken inte fungerar står vi istället helt handfallna.

Vi borde ge oss själva mer tid, ge oss tid att njuta av stunden. Dela din upplevelse tillsammans med vänner istället för att dela med dig av upplevelsen till dina vänner. Precis som vi är lediga från jobbet borde vi ibland vara lediga från teknik.

Personlig integritet Del 1

Publicerat i Lagar, Moral

Att prata om, eller eller ens tänka på, integritet kan tyckas tråkigt. Även om fler och fler verkar intressera sig för ämnet så är de flesta både ointresserade och ovetande om när och vart uppgifter om oss lagras.

Vart går egentligen gränsen för vad vi tycker är vår personliga integritet? Mycket handlar om vad vi är vana vid. Här i Sverige ser vi det knappast som ett intrång på vår integritet när vi måste visa legitimation i alla möjliga sammanhang. I andra länder kan det vara helt annorlunda. De flesta reagerar inte på att alla våra köp med kort registreras, men debatten är desto större när våra besök på internet lagras av till exempel Google.

Även om behovet av den personliga integriteten varierar mycket från person till person så vet vi oftast våra gränser i den fysiska världen. En del delar med sig mycket av våra personliga och privata saker medan andra är tvärt om. Det är ganska uppenbart för de flesta av oss var – och för vem – man tar av sig kläderna, för vem man ger ut sitt kontonummer eller lånar ut husnyckeln. På nätet däremot finns inte alls denna självklarhet i samma utsträckning.

Lagstiftningen kring den personliga integriteten har alltid varit känsligt ämne. Sverige var första landet i världen om att införa en lagstiftning (Svensk Datalag från 1973) om lagring av datauppgifter. Ända sedan dess har diskussionen pågått om balansen mellan integritet, säkerhet, ekonomiska intressen och övervakning. Helt klart är att det har blivit en spiral av det, ond eller god kan diskuteras. Övervakning skall öka vår säkerhet, men minskar vår integritet. Lagar tas fram för att skydda ekonomiska intressen, men som inskränker på integriteten. Men det är inte bara ekonomiska intressen som skyddas, det har blivit en industri att tjäna pengar på att minska folks integritet. Det skapas en oro för att kunna sälja utrustning för övervakning med argumenten att vi skall skydda dem vi älskar.

Gillar ni detta inlägget så läs gärna nästa veckas inlägg tankar om framtidens integritetsfrågor.

Det digitala arvet

Publicerat i Insikt

I söndags var jag på Webcoast och som alltid när man möter likasinnade människor uppstår intressanta diskussioner. En av de diskussioner som jag fastnade mest för var den om det digitala testamentet. Vad händer med det digitala arvet vi lämnar efter oss efter att vi dött?

De flesta av oss finns representerade på så många olika ställen på internet. Facebook, Twitter, Google+, LinkedIn, Instagram, WordPress är bara några av ställena jag själv är registrerad på. Troligtvis är jag registrerad på fler ställen än jag vet om. Om inget görs så lever dessa konton kvar efter min död. Idag finns inga regler, inga lagar för hur sådant skall hanteras. Tjänsterna i sig har för det mesta inget eller dåligt stöd för att hantera det. Det finns heller inte några bra alternativ om man själv vill försäkra sitt digitala arv.

Jag har inte tänkt i dessa banorna innan. Men alla borde ägna det en tanke. För gör vi inte något efterlämnar vi vi ett arv för någon att förvalta, med en omfattning svår att överblicka och en situation nästan omöjlig att bemästra. Men den största problematiken är nog ändå att juridiskt är detta inte ett arv där bilder, dokument och information självklart tillfaller våra anhöriga.

Denna situation vill inte jag försätta mina anhöriga i. Samtidigt som jag vill finnas i alla dessa medier så vill jag efterlämna så lite spår som möjligt. För att få det så behöver jag på något sätt skapa förutsättningarna för mina anhöriga att få del av den informationen jag tycker att de har rätt till. Så den diskussion som som från början bara var något intressant har nu blivit till något konkret jag vill göra.