Stalking på internet

Publicerat i Insikt, Tänkvärt

stalkingMånga inlägg just nu som fokuserar på internet och vår koppling till internet. Läser en kurs i sociala medier för tillfället vilket påverkar mitt bloggande.

Stalking på internet är inte bara ganska vanligt förekommande, det är dessutom något som är relativt enkelt. För det finns information om alla människor på internet, oavsett om du vill det eller inte. Det går att ta reda på de flesta personers telefonnummer, adress, inkomst och mycket mer. Det går till och med att ta reda på någons relationsstatus och om de bor ihop med någon. Är du dessutom en aktiv internetanvändare finns det troligen mycket mer information om dig att hämta. Väldigt få har helt låsa Facebook-konton vilket gör att en hel del information finns där. Via LinkedIn går det att se vart någon jobbar och om du använder dig av Foursquare går det till och med att se vart du har varit. Detta är bara några av de saker som finns tillgängligt för alla.

Det är idag vardag att söka upp information om andra människor på internet. Väldigt många personer blir någon gång utsatta för denna typ av granskning. Det kan handla om ren nyfikenhet på grannarna, på tjejen du är intresserad av eller att granska en arbetssökande eller en arbetsgivare. Men det används också för att förfölja människor eller att samla information för utpressning.

Vi lämnar väldigt mycket bestående spår efter oss på internet. En del av dem kan vi påverka medan andra spår är svårare att göra någonting åt. Det vi kan göra är att påverka första intrycket av oss på internet genom att lyfta fram våra bästa sidor genom sökmotoroptimering. Det handlar kort sagt om att göra det vi helst vill visa mest tillgängligt för sökmotorer.

Folk borde i större utsträckning tänka efter vilken information vi lämnar efter oss på internet och hur det kan påverka oss. Dessutom borde alla borde göra en sökning på sig själva på internet för att se vilken information som är tillgänglig om dem. Titta gärna på dokumentären ”Du är Googlad” från Dokument Inifrån som väldigt bra beskriver hur resultatet av våra digitala fotspår.

Digitala slavar

Publicerat i Tänkvärt

Digitala slavarJag har varit inne på liknande ämnen tidigare här på bloggen så om du är intresserad så läs även inläggen: ”Bli effektivare utan att jobba mer” och ”Digital och supereffektiv”.

Jag kommer definitivt kasta den första stenen i glashuset den här gången. Min omgivning är fylld av digitala slavar. Fler och fler lever större delen av sitt liv via digitala medier istället för via fysiska träffar med människor. Det ständigt pågående informationsflödet styr allt större del av livet. Vid fysiska träffar blandas de digitala medierna in via incheckningar, instagrammande och statusuppdateringar. Skillnaden mellan digitalt och fysiskt håller på att suddas ut.

Många har bilden av att det digitala livet kräver en snabb respons. Så även om jag tror att de flesta håller med om att push notiser kan vara stressande och ett tydligt störningsmoment i vardagen så är det få som stänger av dem. Rädslan att missa något, inte ge tillräckligt snabb respons är större än stressen att inte själv kunna bestämma när vi blir kontaktade och när vi kontaktar andra. Ett sms, en tweet, en statusuppdatering eller en kommentar på en blogg är något som därför besvaras omgående, oavsett situation man befinner sig i. Push notiser har blivit ett stressmoment många idag är beroende av.

Det digitala livet stannar aldrig upp. Din smarta telefon blir något du är beroende av, kanske till och med mer än av de fysiska mötena. Håller vår generation på att bli bortkopplande från den fysiska världen i behovet av att ständigt vara uppkopplade?

Jag är väldigt kluven till hela den här situationen. Jag ställer mig positiv till att gränserna mellan digitala och fysiska möten suddas ut, men jag tror det digitala beroendet är något som kommer straffa oss framöver.

Information i överflöd

Publicerat i Insikt
information_overloadJag minns förr när biblioteket var min största källa till information. Fanns inte informationen där så fanns den inte. Biblioteket med sin struktur var kärnan i det informationssamhället jag levde i. Det fanns en viss begränsad mängd information att tillgå och utifrån den kunde jag bilda mig min verklighet och min sanning.

Genom att informationen hamnat i en tryckt bok hade den för mig kvalitetssäkrats. Någon hade ju investerat stora pengar i boken och byggt sitt personliga varumärke på den. det borde innebära ett visst ansvarstagande över kvalitén.

Så här i efterhand kan det ses som väldigt naivt. Men vart är vi då idag? På internet är sällan problemet att det finns för lite information. Istället finns det i ett sådant överflöd att det är en djungel att leta sig fram igenom för att nå relevant och rätt information. Arbetet att välja bort det som inte är relevant är ofta större än arbetet att ta in det som faktiskt är av intresse. Mängden information blir ett distraktionsmoment istället för en tillgång i jakten på sanningen.

Det finns tjänster idag där vem som helst till en låg kostnad kan ge ut en bok. Vem som helst kan i princip publicera vad som helst på internet. All information kan dessutom spridas anonymt för den stora massan. Allt detta är så klart på både gott och ont. Det är idag inte säkert att kvalitet som styr tillgängligheten utan istället den som är mest ambitiös eller den som skriker högst och i flest kanaler.

Internet är idag kärnan i mitt informationssamhälle, men inte alls lika självklart grunden för min verklighet. Wikipedia som står för en strukturerad informationskälla kommer aldrig ge mig de sanningar som biblioteket en gång har gjort.

Digital och supereffektiv?

Publicerat i Insikt, Inställning

Jag gillar inte outnyttjad tid. Det är en av anledningarna till att jag uppskattar min smartphone och min surfplatta så mycket. De har gjort att jag inte behöver ha någon outnyttjad tid när jag sitter på bussen, eller ens när jag sitter på toaletten. Jag kan läsa e-post, kommunicera med vänner, kollegor eller till och med kunder. När jag tränar fyller jag hjärnans outnyttjade tid genom att lyssna på en podcast eller en ljudbok. Jag har blivit så mycket effektivare och så mycket bättre i det jag gör. Jag utnyttjar tid jag inte gjorde någonting på tidigare.

Men är det här hela sanningen, att jag blir supereffektiv och så mycket bättre i med hjälp av en digitala tekniken? Vår hjärna har ingen outnyttjad tid, den jobbar ständigt. Det som jag ser som outnyttjad tid ser min hjärna som tid för reflektion. Den får en möjlighet att bearbeta gammal information istället för att ständigt behöva hantera och ta hand om nya intryck. Mitt supereffektiva beteende skapar en överstimulans i hjärnan som i längden kommer ge trötthet och sämre beslut. Det är ju först när jag ger en uppgift möjlighet att sjunka in som jag kan kan behandla den med eftertanke.

Jag kan absolut inte säga att det var bättre förr men jag är beredd att säga att tekniken ibland underlättar lite för mycket för oss ibland. Smart teknik är inte alltid det smartaste för oss. Allt för ofta tjänar vi tekniken och inte tvärt om som det borde vara.

De flesta av oss lär oss inte längre lika mycket saker, för att vi alltid är uppkopplade och kan snabbt söka fram informationen. Och det vi lär oss lägger vi inte lika stor vikt vid att komma ihåg, just för att vi förväntar oss att information alltid finns tillgängligt. Vi förlitar oss väldigt mycket på vår nya tredje hjärnhalva – smartphonen. Vi förlitar oss att bli påminda när någon fyller år eller när vi skall träffa någon. Och när tekniken inte fungerar står vi istället helt handfallna.

Vi borde ge oss själva mer tid, ge oss tid att njuta av stunden. Dela din upplevelse tillsammans med vänner istället för att dela med dig av upplevelsen till dina vänner. Precis som vi är lediga från jobbet borde vi ibland vara lediga från teknik.

Gay-ikoner

Publicerat i Inställning, Tänkvärt

För några veckor sedan hyllades Anton Hysén för sin vinst i Let´s Dance. Det talades mycket om, och spelades på, hans sexualitet. Väldigt mycket gott sades om hans mod att gå ut med att han är homosexuell. För någon vecka sedan höll Anja Pärson ett sommartal där hon gick ut med sin kärlek till en annan kvinna, och lovorden och berömmen haglade över henne. Dessa två har blivit våra senaste gay-ikoner.

MIn första tanke är att detta är väldigt bra, de verkar vara två bra förebilder. Men ju mer jag tänker desto mindre gillar jag tanken på att vi behöver hylla någons sexualitet. Det visar bara att vårt samhälle är långt ifrån så jämställt och accepterat som vi vill att det skall vara i frågor om sexuell mångfald.

Tittar man utanför vårt egna samhälle så ligger debatten på en helt annan nivå. Facebook fick i veckan motta ett pris för sitt arbete att motarbeta mobbning. Detta främst inom kategorin LGBT (Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender). Jag tycker priset är spännande med tanke på att det tagit Facebook nästan ett år att införa gay-ikoner i sin timeline. Apple har inte ens kommit dit ännu, men kommer i nästa större uppdatering av sin mjukvara iOS införa ikoner som föreställer par av samma kön.

Men i alla fall ett steg i rätt riktning mot ett mer jämställt och accepterat samhälle kan jag tycka. Men istället läser jag att dessa två händelser väckt stor debatt i USA och på internet där det anses att dessa företag propagerar öppet för homosexualitet. Med detta i tanken kan jag inte känna mig nöjd men i alla fall stolt över vårt svenska mycket mer sexuellt oberoende samhälle.