Mina varför…

Publicerat i Insikt, Tänkvärt

Det finns en del saker i vårt samhälle som jag verkligen trodde skulle varit försvunna vid det här laget. Men de lever starkt kvar för att visa att utvecklingen inte alltid går så fort som vi tror.

Pappers-CV: Vad är grejen med att skicka eller e-posta ett CV egentligen? Detta borde för länge sedan varit ersatt av en CV-databas som LinkedIn eller via arbetsförmedlarna nätverk. Varför skall den som kan göra det grafiskt snyggaste CV:t få fördelar när det inte är det som jobbet handlar om?

Visitkortet: En liten bit anonymt papper som vi skall lämna mellan varandra. Ett vistkort säger väldigt sällan vem du egentligen är. Dessutom kan du inte göra något med informationen som finns på visitkortet innan det överförs digitalt på något sätt. Så varför inte använda oss av digitala visitkort istället?

Säkerhetskontroller: Är säkerhetskontroller en placebo-effekt för att vi skall känna oss tryggare än vi är? Skippa säkerhetskontroller och incheckning på inrikesflyg (och då ser jag hela EU som en inrikesregion). Att flyga inrikes borde vara som att åka buss, lätt smidigt och snabbt. Kliv på, ta en ledig plats och kliv av i en annan stad en timma senare. Jag köper inte argumentet med säkerhet som förklaring till allt krångel längre.

Varningsskyltar: Har verkligen vårt samhälle blivit farligare och farligare? Eller varför har vi annars denna explosionsartade utveckling i antalet varningsskyltar? Vi varnar i tid och otid och vilket kommer leda till att vi istället inte tar varningarna på allvar.

Det digitala arvet

Publicerat i Insikt

I söndags var jag på Webcoast och som alltid när man möter likasinnade människor uppstår intressanta diskussioner. En av de diskussioner som jag fastnade mest för var den om det digitala testamentet. Vad händer med det digitala arvet vi lämnar efter oss efter att vi dött?

De flesta av oss finns representerade på så många olika ställen på internet. Facebook, Twitter, Google+, LinkedIn, Instagram, WordPress är bara några av ställena jag själv är registrerad på. Troligtvis är jag registrerad på fler ställen än jag vet om. Om inget görs så lever dessa konton kvar efter min död. Idag finns inga regler, inga lagar för hur sådant skall hanteras. Tjänsterna i sig har för det mesta inget eller dåligt stöd för att hantera det. Det finns heller inte några bra alternativ om man själv vill försäkra sitt digitala arv.

Jag har inte tänkt i dessa banorna innan. Men alla borde ägna det en tanke. För gör vi inte något efterlämnar vi vi ett arv för någon att förvalta, med en omfattning svår att överblicka och en situation nästan omöjlig att bemästra. Men den största problematiken är nog ändå att juridiskt är detta inte ett arv där bilder, dokument och information självklart tillfaller våra anhöriga.

Denna situation vill inte jag försätta mina anhöriga i. Samtidigt som jag vill finnas i alla dessa medier så vill jag efterlämna så lite spår som möjligt. För att få det så behöver jag på något sätt skapa förutsättningarna för mina anhöriga att få del av den informationen jag tycker att de har rätt till. Så den diskussion som som från början bara var något intressant har nu blivit till något konkret jag vill göra.