Välgörenhet av ondo

Publicerat i Insikt, Moral, Positivt tänkande

PENGARSå här i juletider är vi extra generösa. Det är också den här tiden på året som det behövs som bäst. Vi har ca 34.000 hemlösa i Sverige. I ett land som Sverige borde ingen behöva vara utan bostad. Så många hemlösa kan inte ses som något annat än ett misslyckande för den offentliga sektorn som bär huvudansvaret för att upprätthålla välfärden i Sverige. Misslyckandet beror enligt min mening enbart på brist av resurser.

Hade det inte varit för all välgörenhet, alla frivillig- och hjälporganisationer hade situationen för de hemlösa varit betydligt värre. Likadant är det med äldrevård, vård av funktionshindrade och vård av missbrukare. Hade inte anhöriga dragit ett så tungt lass som de gör, utan att få någon ersättning för sitt arbete, så hade vi inte haft något välfärdssamhälle att prata om. Många funktioner i vårt samhälle är helt beroende av välgörenhet och frivilligarbete för att fungera.

Jag tror att frivilligarbete har blivit ett verktyg offentlig sektor använder sig av för att kunna dra ner på sina insatser och minska sitt ansvar. Ju fler som är med och delar på ansvaret desto färre resurser behöver tillsättas inom den offentliga sektorn. Civilsamhället har på det sättet fått en avgörande roll för folkhälsan istället för att fungera som ett komplement.

Resultatet av en sådan politik blir en ojämn balans i relationerna mellan givare och mottagare. Välgörenhet sker alltid på givarens villkor och mottagaren förväntas känna skuld och tacksamhet.

Sedan är det svårt att säga att vi inte skall hjälpa till. Jag själv köper gärna Faktum av den anledningen att jag gillar deras verksamhet och i grund och botten är det en god sak. Jag skulle heller inte tveka över att själv hjälpa till för att ge mina anhöriga bästa vården. Men min inställning till välgörenhet och främst när det gäller rena monetära gåvor så föredrar jag att ge till något projekt utomlands eller till att stötta forskningsprojekt.

Våga ta debatten!

Publicerat i Insikt, Inställning, Moral

Jag lyssnade på Sommar i P1 här om dagen. Sommartalare var då Soran Ismail. Han talar om svenska flaggan och om vår nationalsång som symboler för vårt land. Eller kanske mer om rädslan av att använda dessa symboler. En rädsla över rasism och utanförskap där vår oro styr våra tankar. Hans tal väcker tankar om vårt svenska samhälle, vår demokrati och hur vi allt för lite vågar ta debatten.

För mig är det istället tvärt om. Nationalsång, flagga och nationaldag är istället något som kan föra oss samman. Det kan vara en del av vår identitet, en gemenskap, för alla i och kring Sverige. Jag pratar alltså inte om en etnisk bild eller om en definition vad svenskhet är, utan en gemenskap som bygger på moral.

Det finns krafter i vårt samhälle som försöker lägga beslag på den svenska identiteten, som försöker definiera svenskhet till etniskt. Jag håller inte med om dessa individers åsikter, men i första hand är det vår situation i samhället som borde ifrågasättas och inte dessa individerna. Samtidigt tycker jag det är väldigt viktigt att inte ignorera ämnet. Därför tycker jag det är väldigt tråkigt när svenska politiker vägrar delta i samma debatter som Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna får heller inte vara Riksdagens fotbollslag, riksdagsledarmöter vägrar dela kaffemaskin med Sverigedemokrater och en retorikexpert (Camilla Eriksson) vägrar kommentera Jimmie Åkesson.

Det går inte att skapa en gemenskap genom utanförskap och det går inte att lösa problem genom att blunda för dem. Så våga ta debatten. Möt individerna med respekt och möt åsikterna med debatt. Då kan vi skapa förändring.

Personlig integritet Del 2

Publicerat i Insikt, Lagar, Moral

Personlig integritetDet här är en fortsättning på inlägget Personlig integritet Del 1 så läs gärna det inlägget först.

Även om jag själv har en ganska transparent närvaro på nätet där jag lämnar ut ganska mycket av mig själv så oroas jag över de intrång som ständigt sker på vår integritet. Jag delar med mig personliga tankar både här och på Twitter och lägger ut bilder på mig själv och min omgivning på Instagram och Facebook. I de fallen har jag själv satt mitt ramverk för vad jag tycker är okej att dela med mig och inte. Men tittar man i ett större perspektiv så finns det så mycket jag inte kan påverka, som ändå väldigt tydligt handlar om mig.

Jag tycker inte argumenten ”Har du inget gjort, så har du inget att vara orolig över” eller ”Ärliga människor har inget att dölja” håller. Den personliga integriteten blir underordnad jakten på de som utmanar det öppna samhället. Övervakning blir överordnad andra värden i samhället.

Just nu går vi mot ett samhälle där vi har mindre och mindre privatliv. Vart i fasen vi är innan det vänder är svårt att säga, men min gissning är att vi bara är i början. Ekonomiska intressen är allt för starka och har allt för stor makt för att det skall vända ännu på ett tag.

Uppgifter om vårt surfande lagras, så mycket vet vi. Men vet vi egentligen vem som lagrar det? Vem lagrar till exempel våra läsvanor på politiska sidor och bygger register över våra politiska åsikter?

Resonemanget tycks vara att om man skriver om sina politiska åsikter, känslor eller lägger ut privata bilder på nätet så får man skylla sig själv.

Min tro är att finns uppgifter om oss lagrade finns det också möjligheter att missbruka dessa uppgifter. Vi borde alla få chansen att avgöra hur mycket av oss själva vi vill ge bort till företag eller personer som vi inte alls känner eller litar på. Det valet har vi inte fullt ut idag.

Man kanske då skall hantera information olika beroende på vem det handlar om. Ett barns eller en ungdoms uppgifter kanske inte skall lagras och kunna användas på samma sätt som för en vuxen person som kan ta fullt ansvar för sina handlingar. De uppgifter vi efterlämnar oss som barn kanske inte borde bygga grunden för vår digitala identitet?

Härskarteknik i vardagen

Publicerat i Insikt

Häromdagen fick jag på jobbet höra kommentaren ”Du kan väl tänka på det över helgen”. Vid första tanken var det inget konstigt med det, men efter att ha läst Härskarteknik av Elanine Eksvärd inser man hur fel det här egentligen är. För vad betyder det, att jag förväntas tänka på jobbet på min fritid? Jag tror i det här fallet inte det var något illa menat, men likväl är det väldigt fel.

Härskartekniker är för mig det delvis dolda manipulerande maktspelet mellan människor. Ibland är det medvetet men det kan också ske omedvetet. Känner man till att härskartekniker förekommer så ser man dem ganska ofta i sin vardag. Jag säger inte att min situation är värre än någon annans, utan vill snarare visa på hur vanligt förekommande det faktiskt är.

Har du varit med om situationen när du sitter i en diskussion med en person och när telefonen ringer så är alla andra personer helt plötsligt viktigare än dig? Man sitter där och känner sig oviktig under tiden den andra pratar i telefon. Detta är ett exempel på det som kallas uteslutningsmetoden.

Jag fick ganska nyligen höra kommentaren ”Det tar så lång tid för andra att göra samma jobb, kan inte du göra det istället?”. Det är alltid trevligt att få komplimanger men som i detta exempel försattes jag istället i skuld. Komplimangen gav mig helt enkelt mer att göra.

Vill ni se mer praktiskt utövande av härskarteknik kan ni titta på videon där Göran Persson vänder ryggen åt Maud Olofsson under en partiledardebatt.

t

 

The Iron Lady

Publicerat i Insikt

Jag var idag och såg filmen ”The Iron Lady”. En gripande film om en gripande människa. Tycka vad man vill om Margaret Thatchers politik, men hon kan verkligen beröra. Jag fastnade för ett citat ur filmen som jag vill dela med mig av.

”Watch your thoughts for they become words. Watch your words for they become actions. Watch your actions for they become… habits. Watch your habits, for they become your character. And watch your character, for it becomes your destiny! What we think we become. ”