Är det en rättighet att bära vapen?

Publicerat i Film, Insikt, Lagar, Moral, Tänkvärt

VapenlagTänk hur olika vi ser på rätten att bära vapen. Jag personligen är av åsikten att ju färre legala vapen som cirkulerar i samhället desto mindre är risken för massaker med skjutvapen. Det finns visserligen ingen bra forskning som stöder detta, men det är ändå min bestämda åsikt. Och visst, i Norge kunde Breivik komma över vapen och Auvinen gjorde det i Finland för deras dödsskjutningar. Detta trots betydligt strängare vapenlagar än i till exempel USA.

I USA är tankesättet helt annorlunda. Tragedierna hade aldrig blivit så omfattande om det hade funnits fler vapen. Ju fler vapen, desto fler som kan skydda oss mot galningar. Istället för att ta avstånd från våldet skedde det en klar ökning av antalet sålda vapen efter massakern vid premiären av ”The Dark Knight Rises” i Aurora, Colorado. Lösningen var istället att förbjuda bärandet av Batman-klädsel på vissa offentliga platser. Rätten att bära vapen är så djupt rotad i USA att det skulle vara en allt för stor politisk risk att kritisera vapenlagarna. Trycket från väljare och bidragsgivare är allt för stort för att man skall våga gå emot strömmen. Detta kan vara anledningen till att Al Gore förlorade presidentvalet år 2000.

I Sverige har vi ca 0,2 legala skjutvapen per invånare mot drygt 1 legalt skjutvapen per invånare i USA. Jag tror att ju fler vapen som cirkulerar desto mindre tappar vi respekten för dem. Och med svenskarnas sinne för alkohol skulle detta innebära en tickande bomb. Nu tror jag ju inte att skärpta vapenlagar är den enda åtgärden som behöver göras. Det är lika viktigt att kontrollera människorna som att kontrollera vapnen. Och självklart måste illegala handeln och smugglingen av stoppas. Det är, oavsett vart i världen man befinner sig, naivt att tro att någon av dessa saker enskilt löser problemet med dödsskjutningar. Men att  politiker och väljare inte ens ser sambandet eller förstå att det är en helhet som måste lösas är för mig en gåta.

Våga ta debatten!

Publicerat i Insikt, Inställning, Moral

Jag lyssnade på Sommar i P1 här om dagen. Sommartalare var då Soran Ismail. Han talar om svenska flaggan och om vår nationalsång som symboler för vårt land. Eller kanske mer om rädslan av att använda dessa symboler. En rädsla över rasism och utanförskap där vår oro styr våra tankar. Hans tal väcker tankar om vårt svenska samhälle, vår demokrati och hur vi allt för lite vågar ta debatten.

För mig är det istället tvärt om. Nationalsång, flagga och nationaldag är istället något som kan föra oss samman. Det kan vara en del av vår identitet, en gemenskap, för alla i och kring Sverige. Jag pratar alltså inte om en etnisk bild eller om en definition vad svenskhet är, utan en gemenskap som bygger på moral.

Det finns krafter i vårt samhälle som försöker lägga beslag på den svenska identiteten, som försöker definiera svenskhet till etniskt. Jag håller inte med om dessa individers åsikter, men i första hand är det vår situation i samhället som borde ifrågasättas och inte dessa individerna. Samtidigt tycker jag det är väldigt viktigt att inte ignorera ämnet. Därför tycker jag det är väldigt tråkigt när svenska politiker vägrar delta i samma debatter som Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna får heller inte vara Riksdagens fotbollslag, riksdagsledarmöter vägrar dela kaffemaskin med Sverigedemokrater och en retorikexpert (Camilla Eriksson) vägrar kommentera Jimmie Åkesson.

Det går inte att skapa en gemenskap genom utanförskap och det går inte att lösa problem genom att blunda för dem. Så våga ta debatten. Möt individerna med respekt och möt åsikterna med debatt. Då kan vi skapa förändring.

Gay-ikoner

Publicerat i Inställning, Tänkvärt

För några veckor sedan hyllades Anton Hysén för sin vinst i Let´s Dance. Det talades mycket om, och spelades på, hans sexualitet. Väldigt mycket gott sades om hans mod att gå ut med att han är homosexuell. För någon vecka sedan höll Anja Pärson ett sommartal där hon gick ut med sin kärlek till en annan kvinna, och lovorden och berömmen haglade över henne. Dessa två har blivit våra senaste gay-ikoner.

MIn första tanke är att detta är väldigt bra, de verkar vara två bra förebilder. Men ju mer jag tänker desto mindre gillar jag tanken på att vi behöver hylla någons sexualitet. Det visar bara att vårt samhälle är långt ifrån så jämställt och accepterat som vi vill att det skall vara i frågor om sexuell mångfald.

Tittar man utanför vårt egna samhälle så ligger debatten på en helt annan nivå. Facebook fick i veckan motta ett pris för sitt arbete att motarbeta mobbning. Detta främst inom kategorin LGBT (Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender). Jag tycker priset är spännande med tanke på att det tagit Facebook nästan ett år att införa gay-ikoner i sin timeline. Apple har inte ens kommit dit ännu, men kommer i nästa större uppdatering av sin mjukvara iOS införa ikoner som föreställer par av samma kön.

Men i alla fall ett steg i rätt riktning mot ett mer jämställt och accepterat samhälle kan jag tycka. Men istället läser jag att dessa två händelser väckt stor debatt i USA och på internet där det anses att dessa företag propagerar öppet för homosexualitet. Med detta i tanken kan jag inte känna mig nöjd men i alla fall stolt över vårt svenska mycket mer sexuellt oberoende samhälle.