Tävling och harmoni

Jag brukar tävla i det mesta jag gör. För det mesta är det inget aktivt val, utan det bara blir så. Den främsta motståndaren är mig själv. Jag accepterar inte att jag inte presterar bättre än senast. Det spelar ingen roll att jag inte tränat eller på annat sätt förbättrat mina förutsättningar. Då gäller det bara att kämpa hårdare från gång till gång. Smärtan att kämpa är oftast mindre än den smärtan som misslyckandet ger. Jag säger inte att det är negativt, snarare tvärt om. Jag älskar att prestera och leverera över förväntan och det är precis det jag gör när jag har denna känsla.

Men så kommer jag i vissa situationer, med vissa människor där den känslan inte längre finns. Det finns ingen prestige, vare sig mot andra eller mot mig själv. Det finns inget att leva upp till och det finns ingen press. Jag kan bara vara, behöver inte fundera. Och lika mycket som jag älskar att prestera, lika mycket älskar jag denna känsla, eller denna harmoni som man kanske bättre beskriver det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>